Platsprovning av Centralbadets trädgård
Grönhetsrådets platsprovningar är en återkommande aktivitet. Platsprovningarna går ut på att vi testar olika gröna ytor i staden, hur de fungerar för till exempel en picknick, vi studerar växtval, underhåll, design med mera. Här på Centralbadet fann vi en utsökt formgivning men ett underhåll som hade stor förbättringspotential. Trädgårdshistoriskt är trädgården mycket intressant. Den anlades 1904 av arkitekten Wilhelm Klemming, som också ritade själva byggnaden Centralbadet. Han bodde med sin familj i Hårlemalmska malmgården som också vätter mot trädgården och hans bror hade fotoateljé i huset intill. Dottern skulpterade tritonen mitt i dammen. Växterna i den vackra trädgården var noga utvalda av Wilhelm Klemming, sommartid var Centralbadets fasad fylld med hängande blomsterkrasse och på taket fanns växter och plats för solbad. Grönhetsrådet är mycket förtjust i platsen och önskar att den finge tillbaka sin forna glans.
Picknickprovning i namnlös fickpark
En av Grönhetsrådets platsprovningar, en fickpark utan namn vid Långholmsgatan på Södermalm i Stockholm, nära Västerbrons brofäste. Parken anlades i början av 1940-talet och är en funkispark i tidens anda. Här Men har den egentligen någonsin använts? Och är det ens trevligt att vistas här? Mitt i parken finns dock en söt fontän som vi gillar, trots att den inte verkar fungera. Hur fungerar parken i dag? Ja, det testar vi genom en picknickprovning.
Platsprovning i Järnvägsparken
Grönhetsrådets platsprovningar är ett pågående projekt där vi testar olika platser i staden ur olika perspektiv, som trivsel, skönhet, biologisk mångfald, skötsel och funktionalitet. Picknickprovningen i Järnsvägsparken, ett stenkast från Stadshuset, är vår första platsprovning.
Som jag har funderat över denna yta – varför anlades den och vem är den till för?😄
Hej Camilla, ja, det är väldigt oklart hur de som skapade denna yta tänkte sig att den skulle fungera! De tänkte nog mest bara på biltrafiken. Det sorgliga är att det låg en vacker omtyckt park här innan.
Ett par av mina danska vänner var på besök i Stockholm. Vi skulle gå till Stadshuset och passerade då den s.k. järnvägsparken vid Tegelbacken. De trodde varken sina ögon eller öron. Att vandra under dånande betongramper, på en stenläggning utan ett enda grässtrå och betrakta denna dystra, fotgängarfientliga plats gjorde dem chockade. De undrade hur detta hade gått till. Hur byggnader möter sin omgivning och hur besökare tar sig till dem är avgörande för vår upplevelse av dem.
I Adeleide i Australien fick jag för några år sedan uppleva en som jag tyckte strålande idé. De boende kring varje förortsstation fick ett anslag av staden för att sedan själva ordna och ta hand om de planteringar de ville ha där. Resultatet var underbara platser och stolta förortsbor.
Hej Kerstin! Ja, visst är Järnvägsparken en extremt icke-fungerande plats! Vilket bra projekt i Adeleide, det måste jag googla och kolla in närmre. Det skulle verkligen kunna utveckla längs pendeltågets stationer!
Grönhetsrådet genom Ulrika